Vår dvärgvädur och ungarna

iosDSC02500 iosDSC02492

Vi kommer framstå som en lite kanintokig kanin, men då kan jag lugna er med att det nog mest är jag. Och så jäkla kanintokig är jag inte, men de är ju bara så bedårande att man smälter. Efter all drama kring ungarna så är det väl dags med en uppdatering?

Vi börjar med Jake som är kvar, och som ni kan se Adrina hålla här ovan. Han blir alltid superlugn när vi tar upp honom, och han somnar nästan när vi lägger honom på rygg. Jag vet inte om det är för att han trivs eller om det är en överlevnadsinstinkt att spela död. Jake mår bra och har blivit lite mer social och mysig. Han blir hyfsat bortskämd med morötter, maskrosor och broccoli, men jag tycker synd om honom som är själv.

KaninungeKaninungarna besökte vi idag! De är större och skuttar runt mycket i buren. De är nyfikna och inte alls rädda när vi kommer in med våra stora händer och ska klappa. Så jäkla kul! Om 2-3 veckor kommer de hem till oss, och två flyttar sedan vidare. Än kan vi inte se vilket kön de är, men det går snart lättare att avgöra. Då kommer det roliga med att bestämma namn. Adrina verkar tycka att Rosetta är ett bra kaninnamn. Rosetta och Jake.

dvärgvädur ungar dvärgvädur ungar

Det är en silvergrå unge och två svarta som får mer och mer silverstråk i sig. Den nougatfärgade ungen är adoptivsyskonet. Jag är lite läskigt exhalterad över det här med att få hem en liten kanin snart. Hoppas den blir lika mysig och social som sin mamma Izzy.

dvärgvädur ungar

Här kan ni läsa om parningen,

ungarna del 1 (de är födda!)

ungarna del 2 (dramat kring adoptivmamma)

ungarna del 3 (två veckor gamla)

Min rengöringsrutin

iosDSC02575Det kommer kanske låta skrytsamt, men det skiter jag i. Jag brukar få komplimanger för min hy. Att den är jämn, ser fräsch ut och sällan har inflammationer. Själv kanske jag inte håller med, men låt gå för det. Jag tror att de flesta ha en idé om att man ska ha en helt porlös huden, men efter att fotograferat en hel del människor och läst biologi kan jag säga att så funger inte huden.

Komplimangen brukar leda till att jag säger tack, och den som gett komplimanger vill ha tips om hur jag gör. Jag tror mest att det beror på gener, men låt gå. Låt mig berätta om hur min rengöringsrutin ser hur. 
iosDSC02571
Min dagliga rengöring består av fyra steg på kvällen, och tre på morgonen. Sedan ungefär 5-6 år tillbaka använder jag Kanebo Sensai. En mild och skön serie som heter Silky Purifying/Sensai Silk. Det första jag gör är att fukta ansiktet med vatten och ta bort min make-up med Silky Purifying Cleansing milk. När den sedan är borttvättad tar jag en liten klutt av Creamy soap i handflatan och arbetar upp ett skum. Skummet tar jag sedan i ansiktet, men undviker ögonen. Creamy soap tar bort smuts som sitter lite djupare ner i huden. Skummet sköljer jag bort och baddar sedan bort fukten från ansiktet.

Efter rengöringen använder jag en mjukgörande lotion som jag applicerar som ett ansiktsvatten. Den heter Soft Lotion II. Medan den torkar in passar jag på att borsta håret, för att tillsist avsluta med att ta Emulsion Moist i hela ansiktet. Klart! Svårare än så behöver det inte vara. Ibland unnar jag mig även ansiktsbehandlingar, och jag gör även mindre ansiktsbehandlingar på mig själv. Dock aldrig med porrengöring. För fy tusan så ont det gör.

Mitt nakna och morgontrötta ansikte ser ni här nedan. Tydligt att jag har glömt att kamma upp högra ögonbrynet. Det bjuder jag på!
_DSC6957

Min morsdag – helt underbar!

Trollegate 1

Senaste veckan har jag varit nyfiken på Trollegate. Trollegate är grottor som ligger strax utanför Rimforsa, och alltså bara 40 min i bil från oss. En perfekt dagsutflykt och vi planerade in det till den heliga dagen “Morsdag”. Den dagen då jag får bestämma allt. Nästan.

Trollegate 2 Trollegate 3Vi började trippen med en lunch som vi hade tagit med oss. Vädret var verkligen kanon, och vi hade mysigt i skogen bland fågelkvitter. Medan vi åt lunchen anslöt min svärmor med sina två tonårssöner och vi började gå mot grottorna.

Trollegate 4 Trollegate 5trollegate trollegateVäldigt kul och spännande. Vi gick i små grottor och i den stora trollgrottan. I den stora grottan är det en lite smalare passage som man kan klämma sig igenom för att gå runt i gångar. Gångarna är 110 m. Med ledning av Adrina så tog vi oss alla igenom, efter att ha våndats lite för att fastna.

Trollegate 6 Trollegate 7 Trollegate 8I en annan del av naturreservatet fanns en vattenkälla. Vi smakade det kalla, klara och friska vattnet. Jag kan återkomma imorgon om jag mår dåligt, men än så länge är det bra. Haha. Vilken miss om vi skulle ligga sjuka alla imorgon, men nej, det ska inte hända.

Trollegate 9Efter fyra timmar lämnade vi Trollegate och naturhttps://www.youtube.com/watch?v=8OJfKFinIEI&feature=youtu.bereservatet för att hitta någonstans att äta i Rimforsa.

Rimforsa strand 1 Rimforsa strand 2Middagen blev på Rimforsa Strand, där jag aldrig varit men min svärmor har haft föreläsningar här. Min svärmor är lite av en expert när det gäller Mindfullness, och har både föreläsningar och skrivit bok om ämnet.

Adrina 1 Rimforsa strand 3Underbara ungen njöt hela dagen och alla gillade utflykten. Vi måste tillbaka och grilla lite lunch och utforska fler grottor.

Perfekt utflykt för alla, förutom småbarn. Meditativt att åka dit ensam, romantiskt som par, och en härligt aktivitet som familj.

Rimforsa strand 4

Jag har faktiskt gjort en liten video från dagen också. Kan det vara ett kul inslag här? Jag tycker ju det, men jag är ju också subjektiv. Det blev min Morsdagspresent, att jag fick fota och filma hur mycket jag ville. Fin present och väldigt personlig.

 

Våra dvärgvädurar, 2 veckor

dvärgvädur unge 2

Wiho! Vi drog till adoptivfamiljen för att spana in våra små kaninungar i söndags. Två veckor gamla och pyttesmå. Pyttesmå, men större än sist jag såg dem. Ni har väl läst bakgrunden till varför de inte är hos oss, utan hos adoptivfamilj?

dvärgvädur unge 3 dvärgvädur unge 1

De har precis börjat ge sig ut ur boet på lite äventyr i buren. Våra har blivit två svarta och en grå. Den nougatfärgade är honans biologiska unge, och dubbelt så stor som våra små. Lätt att se skillnad på.

Vi kan inte se könen på ungarna ännu, men hoppas på att kunna könsbestämma om en månad. En hona tänker vi ska stanna och sällskapa med Jake som är ensam i sin stora bur nu. Fasiken vad vi längtar. Med “vi” så menar jag nog mest mig.

dvärgvädur unge 6

Invigning av Estelles Sagostig, Naturum

Sagostigen-2
Nu kommer då berättelsen som jag så elakt hintat om på FaceBook. Berättelsen om hur jag lyckades roffa ett presspass, få komma nära och fotografera prinsessan Estelle och Adrina fick överräcka en teckning till kronprinsessan och ta henne i hand.

Sagostigen-3
Lydia (inte personen på bilden ovan, eller jo det lite suddiga i vänsterkanten är hon) frågade i torsdags om inte vi skulle följa med till invigningen av prinsessan Estelles sagostig i Naturum vid Tåkern. Jag hade inte ens hört talas om att det skulle vara, och eftersom mitt och Adrinas schema var rent på lördagen tackade vi snabbt ja. Första gången för oss båda att träffa kungligheter, och jag var lite orolig över att det skulle vara mycket folk. Stora folkmassor är inte min grej.

Sagostigen-30

För att komma i tid, hinna äta lunch och få bra platser, var vi på Naturum redan tre timmar innan spektaklet skulle börja. Vi hann utforska kiktornen, äta vår matsäck, kolla utställningen inne på Naturum, och titta på fåglar innan det ens hade börjat fyllas på med folk.

Sagostigen-5 Sagostigen-6
Självklart ville vi också prova på huvudattraktionen. Sagostigen är som en bildberättelse där haren Ann-Sofie letar efter sin harkompis Hasse. I skogen kan man sedan hitta lite djurskulpturer och lekställen där barnen får gå loss. Vi hade alla väldigt roligt. Barnen var nöjda och hade superkul, vi mammor fick strosa sakta i skogen, det var soligt och varmt. What’s not to like?

Sagostigen-7Sagostigen-8
Stigen är 700m och tar typ 40 min att gå, med barn som ska utforska allt. Den går genom skogen men också ut på spångar över Tåkern.

Sagostigen-11
Lite kuriosa som vi fick lära oss när vi stod i ett kiktorn och pratade med mannen på bild nr 2. Tåkern är 12 km lång och 5 km bred, men endast 80 cm djup i snitt. Det är de här egenskaperna och all vass som gör sjön så attraktiv för fåglar. Det djupaste stället i Tåkern är 1,5 m, så vi behövde inte vara rädda för att tjejerna skulle sjunka djup om de ramlade i. Hela stället är också byggt på ett säkert sätt, så vi var egentligen aldrig oroliga.

Mot slutet av strandpromenaden kom vi ifatt den guidade turen (varje helg), men vi hade tur eftersom den precis avslutades.

Sagostigen-4
Sista stationen på sagostigen är prinsgrodan. Han kan prata och insisterar på att bli pussad. Adrina var inte sen med att prova. Det var här som den stora besvikelsen på Sagostigen kom. Det fanns ju ingen Hasse gömd! Hasse hittades på bildberättelsen, men tjejerna hade så gärna sett en Hasse-skulptur. När jag senare under dagen träffade en av de två konstnärerna som gjort stigen var jag inte sen med att framföra det här. Han lovade att det skulle komma upp en Hasse.

bloggSagostigen-12
När vi kom tillbaka från vår Sagostigstur hade det börjat samlas folk, och jag såg en hel del fotografer och press. “Äh Lydia, jag ska se om inte kan få ett presspass också och få den finaste bilden på Estelle.” Efter att ha hört mig för lite kom jag fram till pressansvariga och lyckades prata till mig ett pass. Jag ÄR ju fotograf. Frilansfotograf. Jag ljög ju inte. Blink blink. Med viss tvekan och misstänksam mönstring av min legitimation fick jag ett pass och kunde stolt sålla mig till skaran press som samlats i det avspärrade pressområdet. Där stod jag och inväntade kungligheterna medan jag hörde skvaller i pressvärlden.

Sagostigen-19
Det var en del folk på plats men inte så att det var trångt eller obehagligt. Också tillräckligt många för att det skulle vara mycket, men färre än jag trodde det skulle vara. (Hur snurrigt blev det här egentligen?) Kanske 300-400?

bloggSagostigen-15
Lydia hade ställt sig och flickorna vid sidan av scenen nära repet, och när kronprinsessan var på väg med familjen vevade Adrina flitigt med sin teckning och flagga. Teckningen ritade hon på morgonen medan jag sov, och den förställde ett slott med morotsodling. På baksidan stod det “ Till kungafamiljen” och ovanför slottet “Adrina“. Victoria gick först fram till Adrina och tog emot hennes teckning, sedan Filippas. Hon frågade vad tjejerna hette men de var förstummade och kunde inte svara. Efteråt förklarade Adrina det hela med att “Mamma, jag behövde ju inte säga mitt namn. Det hade jag skrivit på teckningen“. Victoria skakade deras hand och gick vidare.

bloggSagostigen-16
Sedan kom Daniel och Estelle. Vilken bedårande liten tjej! Så kul att se henne live, och gisses vad hon var tålmodig och på gott humör. Hon hade varit på officiellt uppdrag sedan kl 11.00 på morgonen men det syntes inte alls. Inget gnäll eller tjurighet. Bara leenden och fokus på allt som hände. Nästan så att jag börjar misstänka någon typ av babydrog, och om inte borde de skriva en bok om hur man får 2-åringar att vara glada en hel dag bland en massa främmande människor.

Sagostigen-22
Invigningens höjdpunkt (förutom Estelle) var när fyra tjejer hade dansuppvisning. Estelle klappade händerna, pekade och log. I övrigt var den ganska så (väldigt) torr och långdragen.

Sagostigen-23
Sagostigen invigdes som sista steg med att Estelle fick gå den. Hon och hennes entourage påbörjade promenaden, och vi i presskaran lotsades till två avgränsade stationer i skogen, likt boskap. Där fick vi sedan stå och vänta in prinsessan. Bland sly, träd och en massa mygg. Första stationen var vid en traktor och roligaste bilden därifrån ser ni ovan. Daniels häck och händer. (Woho?)

Snabbt vidare till nästa avgränsade station. Efter 30 minuters väntan kunde jag knäppa av bilderna nedan, när hon kommit fram till slutstationen för att pussa grodan. Dock blev hon avrådd av sina föräldrar från att pussa grodan, så han blev klappad och kliad under hakan istället. På tredje bilden visar Estelle sin pussmin.

Sagostigen-24 Sagostigen-27 Sagostigen-26 Sagostigen-25
Puh, där har ni allt. Det var min visit på Naturum som varade i fem timmar. Upprymda? Dämpade? Is there anyone out there?

Sagostigen-28

Äntligen planterat!

Follow my blog with Bloglovin

plantering

Hm. När var det jag förberedde trädgårdslandet för plantering? Kan det varit en månad sedan? Då rensade jag hela landet för hand och vände ner kogödsel. Det var dock tillräckligt länge sedan för att det ska ha kommit nytt, smått ogräs. I brist på ork att dra upp dem för hand i regnet, så rafsade jag bara upp rötterna. Snabbt var det redo för att planteras! Det kan vara så att jag senare i vår/sommar får ångra min lathet.

rabarbergräslökkrusbär

Perennerna i landet har verkligen trivts och grott. Gräslöken är tät och fin, krusbär kommer vi inte ha brist på och rabarbern väntar på att skördas till paj och saft. Det är en extrem tillfredsställelse att se perennerna komma upp varje år. I går kväll, efter en löptur i regnet, tog jag ett varv i trädgården när jag ändå var blöt av regn och svett. Även klematisen, pionerna och hummeln är på g nu. Kan det vara så att min fingrar sakta börjar bli gröna?

trädgårdsland

Jordgubbarna frodas alltid i vårt land och vi har turen att få ihop några liter varje år och ibland även två blomningar. Min man tål inte jordgubbar, så det är jag och Adrina som går loss. Jordgubbar är en favorit för oss båda. Varje höst klipper jag ned jordgubbarna till jorden, ett knep min mamma lärt mig. Min mamma, som är min husguru när det gäller trädgård. Det hon rensar i ett land på 10 minuter tar 45 minuter för mig, utan att överdriva. Jag fattar inte hur hon gör.

smultron smultronplantor

Min mamma och dotter har i år även försått några plantor smultron. Rättare sagt ganska många plantor. De sattes i jorden, så vi hoppas att de tar sig. Smultronen kommer få samma färg som mina nya Hunter-stövlar, klarröda och glansiga. Sååå nöjd! Ni kommer se mer av de stövlarna framöver.

östgötaslätten

När regnet blev lite väl intensivt fick jag snabbt stoppa ner frön i jorden och springa in i huset för att värma mig lite. Lika bra att direkt skriva och rita dit det som planterats. Solrosor, luktärt, sockerärtor, blåklint, plocksallad, spenat, smultron, dill, morötter och rödbetor. Tidigare hade jag hallon, jordgubbar, krusbär, rabarber och gräslök. Åh vad jag längtar tills det går att skörda! Har ni redan planterat?

planteringsplanering

The soil is the great connector of lives, the source and destination of all. It is the healer and restorer and resurrector, by which disease passes into health, age into youth, death into life. Without proper care for it we can have no community, because without proper care for it we can have no life.

Wendell Berry

Mitt maskrosbarn

Maskrosbarn 1

Mitt lilla maskrosbarn. Nae, det är hon kanske inte. Inte i den meningen och med definitionen “barn som har det svårt hemma men klarar sig ändå”. Men hon gillar blommor och nu när maskrosen blommar, så är det den som blir plockad. Visste ni förresten att maskrosor är ett utmärkt tillskott till matlagning och bakning?

Maskrosbarn 2 Yellow hunter wellies

Bakning med smaksättning av maskrosor fotograferades i helgen. Adrina fick modella i sina nya, gula Hunter-stövlar och vågat hår. Den stickade tröjan hon har på sig har jag stickat. Jag var väldigt uttråkad och gravid för sex år sedan, så då stickade jag tröjor åt både höger och vänster. Tror att jag hann med sju tröjor i olika färger och storlekar innan magen försvann.

Yellow hunter welled

Men åter till fotograferingen. Medan jag jobbade så gick Adrina på upptäcktsfärd och letade djur och roligheter. Den största upptäckten blev en hemlös katt.

Åh förresten så blev det ju självklart ett par stövlar till mig också. Kan ni gissa vilken färg jag föll för?

Swedish Nature

Mitt kära bohemiska par

bohemian couple 1

Kanske det mest kärleksfulla paret jag träffat. Det är som att de inte kan få nog av varandra och fortfarande är nykära efter 1 ½ år. Pussar, kramar, fina ord och så glittret i Josefines ögon när hon tittar på Andreas. Eller FinFrans som hon kallar honom, och Gullan som han kallar henne.

bohemian couple 2

De bor i etta liten lägenhet vid Fridhemsplan i Stockholm. Från början var det Andreas…förlåt mig, FinFrans lägenhet men det dröjde inte länge innan Gullan flyttade in.

I måndags åkte jag till dem efter att ha sprungit på möten i huvudstaden. Gullan är min mans kusin, och när vi träffades för någon helg sedan påtalade jag att jag gärna skulle vilja fotografera dem. Tillsammans. I deras lägenhet. De är vad jag kallar “äkta” bohemer. Jag har alltid varit lite förälskad i den livsstilen, men insett att jag mer skulle vara någon typ av hipster om jag försökte mig på en sådan roll. För mig skulle det vara en roll, för FinFrans och Gullan är det naturligt och självklart. Det var också livsstilen som gjorde att de träffades, via en dejtingsajt på internet. De var en “perfect match” för varandra. När man träffar dem blir det väldigt tydligt att verkligheten är sann teorin.

bohemian couple 3

Nåväl, jag åkte alltså dit när de slutat jobba. Jag ville fotografera dem till “min” bildbyrå, och de var inte sena på att tacka ja. Efter en lång diskussion vid garderoberna där meningar som “Åh, FinFrans kan du inte ha min rosa tunika? Du är så fin i rosa.” och “Ska du inte ta en av mina långklänningar, jag älskar män i klänningar” slutade i kläderna ni ser på bilderna. Men vi valde också ut två andra outfits som vi skulle fotografera dem i.

bohemian couple 4

Okej, här måste vi stanna upp lite. Hur jäkla vacker och fin är inte Gullan? Hon är också den mest peppade person jag träffat. Det spelar ingen roll vad det är, hon går upp i 120 och blir superpeppad direkt. Hon ger entusiasm ett ansikte.

“There is nothing wrong with loving the crap out of everything. (…) So never apologize for your enthusiasm. Never. Ever. Never.”

Ryan Adams

bohemian couple 5

Jag började plåta när de lagade middagen.  Middagen var en vegetarisk sådan som var grymt god! De har en ekologisk och vegetarisk matlåda från “Årstiderna” som kommer till lägenheten en gång i veckan med mat och enkla recept. Den här kvällen blev det bland annat kikärtspannkakor som var fyllda med spenat och getost. Till detta en tomatsalsa. Jag hade aldrig ens hört talas om kikärtspannkakor, men blev såld på idéen och smaken direkt.

bohemian couple 6

En middag som vi skulle äta snabbt för att sedan fortsätta fotografera, blev en middag som varade i fem timmar. Halva vägen in konstaterade vi att middagen var för trevlig för att avbryta och solen hade nästan gått ner, så nästa gång jag åker till Stockholm är det dags för det andra delen av fotograferingen. Jag älskar sådana här kvällarna. När man bara pratar, tiden flyger iväg och man inte vill att det ska ta slut. Men det måste ta slut. Speciellt om man ska upp klockan sex dagen efter. Vid elva fick jag rumpan från stolen och begav mig ut i natten för att köra hem till Östergötland. Jag kände mig rik och upprymd efter en så fin dag i Stockholm.

Blir ni sugna på kikärtspannkakorna så finns recept på smeten här nedan.

bohemian couple 7

 

Kikärtspannkakor
 
Prep time
Cook time
Total time
 
Goda och förvånandsvärt lätta pannkakor att göra. Om det inte finns kikärtsmjöl i affären går det att göra eget. Googla på kikärtsmjöl, det brukar innebära sköljning, torkning, rostning och malning. Receptet räcker till ca 6 pannkakor
Författare:
Serverar: 3
Detta behöver du
  • 125 g kikärtsmjöl
  • 3 dl vatten
  • lite salt
  • kokosolja till stekning
Så här gör du
  1. Häll kikärtsmjölet i en bunke, tillsätt vatten och vispa till en tjock, slät smet.
  2. Salta lite.
  3. Låt smeten vila i minst 15 minuter och tillsätt eventuellt mer vatten om smeten blivit för tjock.
  4. Hetta upp lite kokosolja i en panna och häll i knappt 1 dl smet.
  5. Grädda som pannkakor tills de är gyllenbruna på båda sidor.

 

Spontanmiddag på Gyllene Uttern

gyllene uttern 1Gårdagen var ganska så fantastisk, trots min brist på sömn senaste nätterna klarade jag mig utan att somna ståendes. Men det är inte den bedriften jag syftar på.

Jag och Emma åkte till Göteborg för att fotografera en fin liten studentlya. Väl framme i Göteborg, efter att ha skriksjungit i bilen hela vägen dit, åt vi en bit mat på en bistro. Bistron hade inte egentligen öppnat och hade ingen meny redo kl 10.00, men de styrde upp fina mozarella och parmesanmackor som svaldes med färskpressad mango och apelsinjuice. När vi ätit färdigt, nöjda som bara den, så får vi två nybakade croissants med lite kanel på. Bara sådär. Normal är jag ingen croissantmänniska, men när de kommer precis ut ur ugnen med ånga som desperat smiter ut när jag bryter den, då blir även jag croissantfrälst. Plus när de är gratis.

Den andra matupplevelsen var en jäkla smakresa. På vägen hem timeade det in sig bra med en middag på Gyllene Uttern utanför Gränna, precis vid E4an. Gyllene Uttern är faktiskt där jag gifte mig, och vi valde det mycket på grund av att deras mat är så himlans bra. Emma hade inte varit där på 100 år, så hon var peppad. Ska vi gå över till maten?

gyllene uttern 2
När jag skulle beställa min mat kunde jag inte sluta le och fnittra. Det var faktiskt så att jag hade tårar i ögonen när jag beställde, för jag var så glad och förväntansfull på maten. Till förrätt åt jag Toast Skagen på surdegstoast med dillvinegrette, löjrom, citron, melisse och krasse. Emma tog Grillad Svensk Sparris med bakad blomkål, blomkålscreme, rädisor, vårlök, rödlök hyvlad lagrad ost och ramslöksolja.

gyllene uttern 3Det vegetariska alternativet på menyn valde jag. Quinoabiffar med silverlök, morötter, confiterad potatis, ramslökspesto och getostcreme. Sparrisen fick jag som extra grej. Älskar svensk sparris! Quinoabiffarna ska jag prova att göra hemma. Grymma!

gyllene uttern 4Emma tog en fiskigare rätt. Halstrad kummel med rädisor, vaxböna, romansallad, dillfrön, confiterad bakpotatis, friterat potatisskal tillsammans med syrlig sås med äpple, pepparrot och ängsyra. Hennes kommentar var i princip “Den här maten är inte verklig, det är så jäkla gott”. 

gyllene uttern 5Väldigt mätta och oerhört nöjda, kände vi att vi ändå måste ta en efterrätt. Men bara en liten att dela på, som en fin avslutning på en bra roadtrip-dag. Valet föll på Grennasuisse som består av päronglass, polkamaränger, chokladsås, banankräm och lättvispad grädde. Det var så perfekt. Gyllene Uttern är en av mina favoritrestauranger när det gäller maten, kanske inte inredning. Då tänker jag att jag ändå har ätit på många restauranger lite runt om i världen.

gyllene uttern 6

Min helg, jäkligt intensiv

hemma-hosMin helg har varit minst sagt intensiv. Kaninungarna kom, som jag tidigare skrev, på fredagsmorgonen. YAY! Lördagen åkte jag med en av mina stylister Emma Olai till Jönköping för att fotografera ett hem. Det är alltid lika kul. Hon är inte klok och jag älskar’t! YAY!

Dvärgvädur 2När jag kommer hem från Jönköping, på gott humör och upprymd, ska jag kolla till status i kaninburen. Jag räknar in ungarna och ser så alla rör sig. Sen sätter jag mig på huk för att ta upp mamman Izzy som jag planerar att tvätta. Då märker jag att hon mår dåligt. Hon är inte så nyfiken som hon brukar vara, utan slö och lite vinglig. När jag försöker mata henne är hon inte intresserad, och huvudet bara ligger på de rivna morötterna. Jag ringer runt till olika veterinärer men blir inte klokare för det. Kaniner verkar inte vara något som de vet så mycket om. Det bestäms i alla fall att jag ska åka till jourhavande veterinär.

DvärgvädurI ilfart bär det av, och Izzy är som en trasdocka när vi kommer fram. Veterinären har ingen aning om vad som kan vara fel, men vi ger henne kalcium och vätska subkutant. Hoppas att hon ska pigga på sig och att lösningen var så enkel. Vi lägger in henne i transportburen och förbereder hemfärden. Ungarna ska vi försöka stödmata tills Izzy mår bättre. Men så plötsligt låter det inne i buren och vi hoppar alla till. Izzy krampar inne i buren. Fruktansvärt att se sin lilla vän må så dåligt. Vi tar ut henne, hon lugnar sig och blir en trasdocka igen. Men det finns inget mer vi kan göra, efter två krampattacker till är hon borta.

När vi är hemma igen gäller det att ta tag i våra små ungar. Stödmatningen är knepig. Det är svårt att få ungarna att äta den mängden de ska, och efter googling inser jag att det är extremt svårt att få dem att överleva med flaskmatning. Så börjar sökandet efter en adoptivmamma, som har en mindre kull i samma ålder som våra. Jag gör en call out på FB och börjar ringa runt till uppfödare. Under tiden jag letar förlorar vi tyvärr två ungar.

Dvärgvädur 3116 delningar av min FB-status senare har jag hittat en uppfödare hyfsat nära, med en kull av en unge som är ett dygn äldre än våra. Nu håller vi alla tummar och tår för att hon accepterar ungarna och att de kan växa och bli starka. Det är förresten adoptivfamiljen ni ser här ovan, med mamman till höger. Tack vare FaceBook har våra små ungar en chans att klara sig. Tack till alla som hjälp till och lagt ner sin tid för att försöka hitta en hona.

BarnkalasTrots att det har varit en helg med stunder av väldigt mycket glädje, så har jag mått väldigt dåligt av “kaningrejen”. Jag känner mig väldigt ledsen och tycker att allt har blivit fel. Det skulle ju vara en vår och sommar med kaninungar för oss. Det skulle ju bli så mysigt. Nu hoppas vi att det ska rätta till sig och blir lite rätt. Att vi kan få behålla ungarna och att en av dem kan stanna hos oss.

Jag måste nämna en glädjestund till  på helgen. Det var när Adrina äntligen fick ha sitt “Frost och kramkalas” med sina vänner. Sjutton stycken barn lekte och fikade i en lokal som vi hade hyrt. Livat var det och det blev inte riktigt som jag planerat detaljmässigt. Kaninbestyren satte stopp för hemmagjorda tårtor , snödekorationer och frostmuffins. Men vet ni, Adrina var så jäkla nöjd och superglad över alla presenter. Hon somnade utmattad och med ett leende ikväll.