Fjärilshuset i Hagaparken

fjärilshuset
Söndag och perfekt väder för en utflykt till Hagaparken, rättare sagt Fjärilshuset. Sedan vi var där sist har de byggt till en akvariedel med fiskar och hajar.

fjärilshuset minipamm fjärilshuset
Min bror var peppad på hajarna och trodde de skulle var stooooora. Det var lite av en besvikelse. Hajarna var inte så stora, och vi var klara med fjärilshuset och akvariumet efter 30 min. Det mest dramatiska som hände var när Adrina fick en fjäril som satte sig på hennes rygg, och sedan jagade runt henne i fjärilsdelen.

fjärilshuset fjärilshuset fjärilshuset fjärilshuset fjärilshuset
Kanske inte riktigt värt pengarna om jag ska vara ärlig, men det var också ganska många besökare där. Det blir säkert en bättre upplevelse om det är färre där, och då vill jag tipsa om att ta med något litet fika. Då kan man sitta och fika samtidigt som man tittar på hajarna. Eller sitta och vara lite nyförälskade…

fjärilshuset

Fotografiska i Stockholm

Fotografiska Stockholm
Sommarlovet har börjat, och med det alla utflykter också. Jag tog med mig Adrina till Stockholm när jag skulle upp för att fira en väninna som fyllde 30. Måndagmorgon, efter en tid kl. 7.00 hos frisören, fick vi in ett besök på Fotografiska. Vi var där kl 9.00 och var först in som besökande. Även först i kafeterian för att äta frukost.

Fotografiska Stockholm Fotografiska Stockholm
På Fotografiska åt vi inte bara frukost, även om bilderna kanske bara visar det. Vi kollade såklart på alla utställningar också, och älskade det! Pratade om vilka bilder som tilltalade oss mest, läste bildtexter till de mest spännande, och såg världen på ett annat sätt för ett litet tag.

Fotografiska Stockholm Fotografiska Stockholm
Jag tycker det är extremt inspirerande att få se på hela utställningar och inte bara en lösryckt bild, så som man ofta ser det på internet. Att få se den röda tråden, få en annan känsla för bilden och hur mäktigt ett verk blir när det sätts ihop. Det är också något speciellt att få dela upplevelsen med någon, och jag är oerhört glad att min dotter uppskattar det också. Det var hon som insisterade på att vi skulle gå.

Fotografiska Stockholm

En motorfylld helg

Gatebil Mantorp Park
Foto Otto Johansson Motorsport

Har man inget att göra så skaffa man sig. Lite så tänkte jag när Otto styrde upp så att min helg blev fylld med motorer, medan min familj var på släktäventyr i Småland. På söndagens morgon fick jag gå upp tidigt, för 8.30 inställde vi oss på Mantorp park för att se på Gatebil. Det var helt dött på morgonen, och de få människor vi såg var antingen fortfarande fulla eller riktigt bakis. Vi tog en campingsafri för att se på förödelsen. Självklart var jag tvungen att hoppa ur bilen och bli fotograferad vid en av husvagnarna. Känna in stämningen lite. Men mest satt jag bredvid Otto och var hans krimskrams. Vi kan väl säga som så att campa på Mantorp park aldrig kommer bli min grej.

Gatebil Mantorp Park
Gatebil Mantorp Park
Foto Otto Johansson Motorsport

Vad mer motorrelaterat har jag gjort i helgen då? Jag och Katarina (min kontorskollega, PT och vän) åkte förbi Sviestad på lördagen för att kolla in SM i Roadracing. Mest för att ingen av oss hade gjort det innan och det kunde bli en ny erfarenhet för oss båda. Väl där lockade Otto tillbaka oss med att vi kunde få åka fort bakom honom på banan på söndagen. Hur kan man ens tacka nej till det?

Roadracing SMRoadracing SM Sviestad
På med de varma skinnställen och sedan bara att vänta in lunchbreaken. Otto brukar skjutsa på banan, och det är poppis. På söndagen tror jag vi var 12-14 personer som blev skjutsade. Kul att se hur smånervösa vissa var. En kille var helt skakig av adrenalin och förväntan, redan innan han skulle åka. Jag och Katarina var naturligtvis väldigt lugna…

Roadracing SM Sviestad Roadracing SM Sviestad
Om det gick fort? Jo ni, tusan så det gick! Upp på bakhjulet, runt 200 km/h, ligga i kurvorna och fullfart på raksträckorna med ganska kraftiga inbromsningar i kurvorna. Ganska mycket mer intensivt än när vi körde landsväg. Men fy tusan så kul det var! Efteråt var vi så jäkla uppe i varv och glada över upplevelsen. I ren glädjeyra köpte vi glass. Jag kanske måste hänga lite mer på motorbanor i framtiden, få lite puls och adrenalin.

Roadracing SM Sviestad
Otto Johansson Motorsport
Här ovan är min hjälte för helgen. Och den snabbaste föraren jag känner. Otto såklart.

Kaninungarna är hemma!

iosDSC07857Tro inte att vi ligger på latsidan bara för att sidorna inte uppdateras så ofta. Här betyder det tvärtom med studentfirande, en massa åkande i jobbet, en seg halsfluss och flertalet aktiviteter på kvällarna är det ungefär vad som hinns med.

Igår kom äntligen dagen. Dagen när vi hämtade hem kaninungarna! Vår stora kanin är supernyfiken på de nya små ungarna. De fick nosa lite på varandra, för att säga hej. Jag tror att det är två honor och en hane, men det blir lättare att se ju äldre de blir. Jag kanske måste ombestämma mig om en vecka. Vem som stannar hos oss? Det har vi inte valt än, och Adrina får lite panik när hon tänker på att inte alla ska vara kvar.
iosDSC08063
iosDSC08074Här är den lite större svarta, som jag tror är en hona. De är alla tre väldigt nyfikna och lugna, känns som bra förutsättningar för keliga kaniner. För er som undrar varifrån Adrinas fina sommarklänning är ifrån så är svaret Livly.

Mer saker har hänt i helgen. Jag hoppas på att kunna uppdatera er senare i veckan om det. Det är något som har gått racerfort…

Premiärtur på två hjul

ios2Hoj-9
Om ni skulle fråga mig ifall jag åkt motorcykel innan i lördags hade jag nog spontant sagt ja, för att sedan fundera och inse att nej, det har jag inte gjort. Men skulle ni fråga mig idag kan jag entusiastiskt nicka, klappa i händerna och säga att det har jag minsann gjort. Jäkligt bra har jag gjort det också.

Egentligen gjorde jag ingenting förutom att hålla i mig hårt och försökte vara så bra som möjligt på att sitta bak. Det var Otto Johansson (Otto Johansson Motorsport) som skötte resten. Han är en gammal polare till mina storebröder och på något sätt lyckades jag tjata till mig en tur till Vadstena för glass. Jag förberedde mig med en sotig sminkning och t-shirt från en rockbar. Tydligen är det mer rock att ha skitigt hår, något som föll naturlig den dagen.

aprilia 1 aprilia 3Otto har några motorcyklar och har tävlat roadracing, han är också instruktör och när han inte gör det så jobbar han som testförare. Man kan summera det med att jag kände mig trygg. Även om han i förbifarten också nämnde att han snittar fyra krascher per år… men då på bana och i tävlingar. Puh!

Så vi åkte mot Vadstena. Det gick mestadels i laglig hastighet, men jag hade nämnt att jag gillar fart, så vi drog upp i 210 km/h. Då jäklar fanns det fjärilar i magen (och insekter på visiret)! Vi var uppe på bakhjulet några gånger också (YAY!). Jag fick känna i kroppen den där dunsen som blir när man kommer ner från bakhjulet som jag bara upplevt tidigare med tvspel (jag hade en period i mitt liv när jag spelade väldigt mycket tvspel, däribland motorspel). Där någonstans började jag planera min överlevnadsplan ifall jag skulle åka av. Jag tänkte spontat att jag skulle agera som i flygplan, alltså huvudet mellan benen och bli som en boll. Men jag fick veta att det är bättre att tänka planka och hålla armarna korsade över bröstet. Bra att veta.

aprilia 4Saker jag inte visste med det här mer motorcykelåkning:

  • Jag trodde man skulle känna sig smidig och snygg i ett läderställ. Typ som catwoman, men nej. Det är ganska stelt och man är inte smidig alls.
  • Jag trodde att hjälmen lätt skulle gå att ta av och man samtidigt kan skaka ut håret. Men jag var tvungen att ha hjälp med hjälmen varje gång, som ett barn. Här känner jag att en cykelhjälmsknäppning skulle vara bättre.  Hjälmen sitter också så tight, att det inte alls är smidigt att rycka den av sig utan att få whiplash på köpet.
  • När man, som jag, sitter och fånler får man fina bitmärken på insidan av kinden. Hjälmen trycker in kinderna mer än en supermodell suger i dem.
  • Sista då, alla insekter som hamnar på vindrutan när man kör bil? De hamnar på hjälmen och kläderna när man åker motorcykel.

Grymt kul, allt ovan till trots. Det kommer garanterat att bli någon mer trip på motorcykel.

Glass i Vadstena Cici på Aprilia

Är man sugen på att åka med Otto på bana så arrangerar han sånt också. Klicka in här bara.

Eller kolla in hans Facebook här.

Vår dvärgvädur och ungarna

iosDSC02500 iosDSC02492

Vi kommer framstå som en lite kanintokig kanin, men då kan jag lugna er med att det nog mest är jag. Och så jäkla kanintokig är jag inte, men de är ju bara så bedårande att man smälter. Efter all drama kring ungarna så är det väl dags med en uppdatering?

Vi börjar med Jake som är kvar, och som ni kan se Adrina hålla här ovan. Han blir alltid superlugn när vi tar upp honom, och han somnar nästan när vi lägger honom på rygg. Jag vet inte om det är för att han trivs eller om det är en överlevnadsinstinkt att spela död. Jake mår bra och har blivit lite mer social och mysig. Han blir hyfsat bortskämd med morötter, maskrosor och broccoli, men jag tycker synd om honom som är själv.

KaninungeKaninungarna besökte vi idag! De är större och skuttar runt mycket i buren. De är nyfikna och inte alls rädda när vi kommer in med våra stora händer och ska klappa. Så jäkla kul! Om 2-3 veckor kommer de hem till oss, och två flyttar sedan vidare. Än kan vi inte se vilket kön de är, men det går snart lättare att avgöra. Då kommer det roliga med att bestämma namn. Adrina verkar tycka att Rosetta är ett bra kaninnamn. Rosetta och Jake.

dvärgvädur ungar dvärgvädur ungar

Det är en silvergrå unge och två svarta som får mer och mer silverstråk i sig. Den nougatfärgade ungen är adoptivsyskonet. Jag är lite läskigt exhalterad över det här med att få hem en liten kanin snart. Hoppas den blir lika mysig och social som sin mamma Izzy.

dvärgvädur ungar

Här kan ni läsa om parningen,

ungarna del 1 (de är födda!)

ungarna del 2 (dramat kring adoptivmamma)

ungarna del 3 (två veckor gamla)

Våra dvärgvädurar, 2 veckor

dvärgvädur unge 2

Wiho! Vi drog till adoptivfamiljen för att spana in våra små kaninungar i söndags. Två veckor gamla och pyttesmå. Pyttesmå, men större än sist jag såg dem. Ni har väl läst bakgrunden till varför de inte är hos oss, utan hos adoptivfamilj?

dvärgvädur unge 3 dvärgvädur unge 1

De har precis börjat ge sig ut ur boet på lite äventyr i buren. Våra har blivit två svarta och en grå. Den nougatfärgade är honans biologiska unge, och dubbelt så stor som våra små. Lätt att se skillnad på.

Vi kan inte se könen på ungarna ännu, men hoppas på att kunna könsbestämma om en månad. En hona tänker vi ska stanna och sällskapa med Jake som är ensam i sin stora bur nu. Fasiken vad vi längtar. Med “vi” så menar jag nog mest mig.

dvärgvädur unge 6

Mitt maskrosbarn

Maskrosbarn 1

Mitt lilla maskrosbarn. Nae, det är hon kanske inte. Inte i den meningen och med definitionen “barn som har det svårt hemma men klarar sig ändå”. Men hon gillar blommor och nu när maskrosen blommar, så är det den som blir plockad. Visste ni förresten att maskrosor är ett utmärkt tillskott till matlagning och bakning?

Maskrosbarn 2 Yellow hunter wellies

Bakning med smaksättning av maskrosor fotograferades i helgen. Adrina fick modella i sina nya, gula Hunter-stövlar och vågat hår. Den stickade tröjan hon har på sig har jag stickat. Jag var väldigt uttråkad och gravid för sex år sedan, så då stickade jag tröjor åt både höger och vänster. Tror att jag hann med sju tröjor i olika färger och storlekar innan magen försvann.

Yellow hunter welled

Men åter till fotograferingen. Medan jag jobbade så gick Adrina på upptäcktsfärd och letade djur och roligheter. Den största upptäckten blev en hemlös katt.

Åh förresten så blev det ju självklart ett par stövlar till mig också. Kan ni gissa vilken färg jag föll för?

Swedish Nature

Mitt kära bohemiska par

bohemian couple 1

Kanske det mest kärleksfulla paret jag träffat. Det är som att de inte kan få nog av varandra och fortfarande är nykära efter 1 ½ år. Pussar, kramar, fina ord och så glittret i Josefines ögon när hon tittar på Andreas. Eller FinFrans som hon kallar honom, och Gullan som han kallar henne.

bohemian couple 2

De bor i etta liten lägenhet vid Fridhemsplan i Stockholm. Från början var det Andreas…förlåt mig, FinFrans lägenhet men det dröjde inte länge innan Gullan flyttade in.

I måndags åkte jag till dem efter att ha sprungit på möten i huvudstaden. Gullan är min mans kusin, och när vi träffades för någon helg sedan påtalade jag att jag gärna skulle vilja fotografera dem. Tillsammans. I deras lägenhet. De är vad jag kallar “äkta” bohemer. Jag har alltid varit lite förälskad i den livsstilen, men insett att jag mer skulle vara någon typ av hipster om jag försökte mig på en sådan roll. För mig skulle det vara en roll, för FinFrans och Gullan är det naturligt och självklart. Det var också livsstilen som gjorde att de träffades, via en dejtingsajt på internet. De var en “perfect match” för varandra. När man träffar dem blir det väldigt tydligt att verkligheten är sann teorin.

bohemian couple 3

Nåväl, jag åkte alltså dit när de slutat jobba. Jag ville fotografera dem till “min” bildbyrå, och de var inte sena på att tacka ja. Efter en lång diskussion vid garderoberna där meningar som “Åh, FinFrans kan du inte ha min rosa tunika? Du är så fin i rosa.” och “Ska du inte ta en av mina långklänningar, jag älskar män i klänningar” slutade i kläderna ni ser på bilderna. Men vi valde också ut två andra outfits som vi skulle fotografera dem i.

bohemian couple 4

Okej, här måste vi stanna upp lite. Hur jäkla vacker och fin är inte Gullan? Hon är också den mest peppade person jag träffat. Det spelar ingen roll vad det är, hon går upp i 120 och blir superpeppad direkt. Hon ger entusiasm ett ansikte.

“There is nothing wrong with loving the crap out of everything. (…) So never apologize for your enthusiasm. Never. Ever. Never.”

Ryan Adams

bohemian couple 5

Jag började plåta när de lagade middagen.  Middagen var en vegetarisk sådan som var grymt god! De har en ekologisk och vegetarisk matlåda från “Årstiderna” som kommer till lägenheten en gång i veckan med mat och enkla recept. Den här kvällen blev det bland annat kikärtspannkakor som var fyllda med spenat och getost. Till detta en tomatsalsa. Jag hade aldrig ens hört talas om kikärtspannkakor, men blev såld på idéen och smaken direkt.

bohemian couple 6

En middag som vi skulle äta snabbt för att sedan fortsätta fotografera, blev en middag som varade i fem timmar. Halva vägen in konstaterade vi att middagen var för trevlig för att avbryta och solen hade nästan gått ner, så nästa gång jag åker till Stockholm är det dags för det andra delen av fotograferingen. Jag älskar sådana här kvällarna. När man bara pratar, tiden flyger iväg och man inte vill att det ska ta slut. Men det måste ta slut. Speciellt om man ska upp klockan sex dagen efter. Vid elva fick jag rumpan från stolen och begav mig ut i natten för att köra hem till Östergötland. Jag kände mig rik och upprymd efter en så fin dag i Stockholm.

Blir ni sugna på kikärtspannkakorna så finns recept på smeten här nedan.

bohemian couple 7

 

Kikärtspannkakor
 
Prep time
Cook time
Total time
 
Goda och förvånandsvärt lätta pannkakor att göra. Om det inte finns kikärtsmjöl i affären går det att göra eget. Googla på kikärtsmjöl, det brukar innebära sköljning, torkning, rostning och malning. Receptet räcker till ca 6 pannkakor
Författare:
Serverar: 3
Detta behöver du
  • 125 g kikärtsmjöl
  • 3 dl vatten
  • lite salt
  • kokosolja till stekning
Så här gör du
  1. Häll kikärtsmjölet i en bunke, tillsätt vatten och vispa till en tjock, slät smet.
  2. Salta lite.
  3. Låt smeten vila i minst 15 minuter och tillsätt eventuellt mer vatten om smeten blivit för tjock.
  4. Hetta upp lite kokosolja i en panna och häll i knappt 1 dl smet.
  5. Grädda som pannkakor tills de är gyllenbruna på båda sidor.

 

Min helg, jäkligt intensiv

hemma-hosMin helg har varit minst sagt intensiv. Kaninungarna kom, som jag tidigare skrev, på fredagsmorgonen. YAY! Lördagen åkte jag med en av mina stylister Emma Olai till Jönköping för att fotografera ett hem. Det är alltid lika kul. Hon är inte klok och jag älskar’t! YAY!

Dvärgvädur 2När jag kommer hem från Jönköping, på gott humör och upprymd, ska jag kolla till status i kaninburen. Jag räknar in ungarna och ser så alla rör sig. Sen sätter jag mig på huk för att ta upp mamman Izzy som jag planerar att tvätta. Då märker jag att hon mår dåligt. Hon är inte så nyfiken som hon brukar vara, utan slö och lite vinglig. När jag försöker mata henne är hon inte intresserad, och huvudet bara ligger på de rivna morötterna. Jag ringer runt till olika veterinärer men blir inte klokare för det. Kaniner verkar inte vara något som de vet så mycket om. Det bestäms i alla fall att jag ska åka till jourhavande veterinär.

DvärgvädurI ilfart bär det av, och Izzy är som en trasdocka när vi kommer fram. Veterinären har ingen aning om vad som kan vara fel, men vi ger henne kalcium och vätska subkutant. Hoppas att hon ska pigga på sig och att lösningen var så enkel. Vi lägger in henne i transportburen och förbereder hemfärden. Ungarna ska vi försöka stödmata tills Izzy mår bättre. Men så plötsligt låter det inne i buren och vi hoppar alla till. Izzy krampar inne i buren. Fruktansvärt att se sin lilla vän må så dåligt. Vi tar ut henne, hon lugnar sig och blir en trasdocka igen. Men det finns inget mer vi kan göra, efter två krampattacker till är hon borta.

När vi är hemma igen gäller det att ta tag i våra små ungar. Stödmatningen är knepig. Det är svårt att få ungarna att äta den mängden de ska, och efter googling inser jag att det är extremt svårt att få dem att överleva med flaskmatning. Så börjar sökandet efter en adoptivmamma, som har en mindre kull i samma ålder som våra. Jag gör en call out på FB och börjar ringa runt till uppfödare. Under tiden jag letar förlorar vi tyvärr två ungar.

Dvärgvädur 3116 delningar av min FB-status senare har jag hittat en uppfödare hyfsat nära, med en kull av en unge som är ett dygn äldre än våra. Nu håller vi alla tummar och tår för att hon accepterar ungarna och att de kan växa och bli starka. Det är förresten adoptivfamiljen ni ser här ovan, med mamman till höger. Tack vare FaceBook har våra små ungar en chans att klara sig. Tack till alla som hjälp till och lagt ner sin tid för att försöka hitta en hona.

BarnkalasTrots att det har varit en helg med stunder av väldigt mycket glädje, så har jag mått väldigt dåligt av “kaningrejen”. Jag känner mig väldigt ledsen och tycker att allt har blivit fel. Det skulle ju vara en vår och sommar med kaninungar för oss. Det skulle ju bli så mysigt. Nu hoppas vi att det ska rätta till sig och blir lite rätt. Att vi kan få behålla ungarna och att en av dem kan stanna hos oss.

Jag måste nämna en glädjestund till  på helgen. Det var när Adrina äntligen fick ha sitt “Frost och kramkalas” med sina vänner. Sjutton stycken barn lekte och fikade i en lokal som vi hade hyrt. Livat var det och det blev inte riktigt som jag planerat detaljmässigt. Kaninbestyren satte stopp för hemmagjorda tårtor , snödekorationer och frostmuffins. Men vet ni, Adrina var så jäkla nöjd och superglad över alla presenter. Hon somnade utmattad och med ett leende ikväll.