Fotografiska i Stockholm

Fotografiska Stockholm
Sommarlovet har börjat, och med det alla utflykter också. Jag tog med mig Adrina till Stockholm när jag skulle upp för att fira en väninna som fyllde 30. Måndagmorgon, efter en tid kl. 7.00 hos frisören, fick vi in ett besök på Fotografiska. Vi var där kl 9.00 och var först in som besökande. Även först i kafeterian för att äta frukost.

Fotografiska Stockholm Fotografiska Stockholm
På Fotografiska åt vi inte bara frukost, även om bilderna kanske bara visar det. Vi kollade såklart på alla utställningar också, och älskade det! Pratade om vilka bilder som tilltalade oss mest, läste bildtexter till de mest spännande, och såg världen på ett annat sätt för ett litet tag.

Fotografiska Stockholm Fotografiska Stockholm
Jag tycker det är extremt inspirerande att få se på hela utställningar och inte bara en lösryckt bild, så som man ofta ser det på internet. Att få se den röda tråden, få en annan känsla för bilden och hur mäktigt ett verk blir när det sätts ihop. Det är också något speciellt att få dela upplevelsen med någon, och jag är oerhört glad att min dotter uppskattar det också. Det var hon som insisterade på att vi skulle gå.

Fotografiska Stockholm

En motorfylld helg

Gatebil Mantorp Park
Foto Otto Johansson Motorsport

Har man inget att göra så skaffa man sig. Lite så tänkte jag när Otto styrde upp så att min helg blev fylld med motorer, medan min familj var på släktäventyr i Småland. På söndagens morgon fick jag gå upp tidigt, för 8.30 inställde vi oss på Mantorp park för att se på Gatebil. Det var helt dött på morgonen, och de få människor vi såg var antingen fortfarande fulla eller riktigt bakis. Vi tog en campingsafri för att se på förödelsen. Självklart var jag tvungen att hoppa ur bilen och bli fotograferad vid en av husvagnarna. Känna in stämningen lite. Men mest satt jag bredvid Otto och var hans krimskrams. Vi kan väl säga som så att campa på Mantorp park aldrig kommer bli min grej.

Gatebil Mantorp Park
Gatebil Mantorp Park
Foto Otto Johansson Motorsport

Vad mer motorrelaterat har jag gjort i helgen då? Jag och Katarina (min kontorskollega, PT och vän) åkte förbi Sviestad på lördagen för att kolla in SM i Roadracing. Mest för att ingen av oss hade gjort det innan och det kunde bli en ny erfarenhet för oss båda. Väl där lockade Otto tillbaka oss med att vi kunde få åka fort bakom honom på banan på söndagen. Hur kan man ens tacka nej till det?

Roadracing SMRoadracing SM Sviestad
På med de varma skinnställen och sedan bara att vänta in lunchbreaken. Otto brukar skjutsa på banan, och det är poppis. På söndagen tror jag vi var 12-14 personer som blev skjutsade. Kul att se hur smånervösa vissa var. En kille var helt skakig av adrenalin och förväntan, redan innan han skulle åka. Jag och Katarina var naturligtvis väldigt lugna…

Roadracing SM Sviestad Roadracing SM Sviestad
Om det gick fort? Jo ni, tusan så det gick! Upp på bakhjulet, runt 200 km/h, ligga i kurvorna och fullfart på raksträckorna med ganska kraftiga inbromsningar i kurvorna. Ganska mycket mer intensivt än när vi körde landsväg. Men fy tusan så kul det var! Efteråt var vi så jäkla uppe i varv och glada över upplevelsen. I ren glädjeyra köpte vi glass. Jag kanske måste hänga lite mer på motorbanor i framtiden, få lite puls och adrenalin.

Roadracing SM Sviestad
Otto Johansson Motorsport
Här ovan är min hjälte för helgen. Och den snabbaste föraren jag känner. Otto såklart.

Kaninungarna är hemma!

iosDSC07857Tro inte att vi ligger på latsidan bara för att sidorna inte uppdateras så ofta. Här betyder det tvärtom med studentfirande, en massa åkande i jobbet, en seg halsfluss och flertalet aktiviteter på kvällarna är det ungefär vad som hinns med.

Igår kom äntligen dagen. Dagen när vi hämtade hem kaninungarna! Vår stora kanin är supernyfiken på de nya små ungarna. De fick nosa lite på varandra, för att säga hej. Jag tror att det är två honor och en hane, men det blir lättare att se ju äldre de blir. Jag kanske måste ombestämma mig om en vecka. Vem som stannar hos oss? Det har vi inte valt än, och Adrina får lite panik när hon tänker på att inte alla ska vara kvar.
iosDSC08063
iosDSC08074Här är den lite större svarta, som jag tror är en hona. De är alla tre väldigt nyfikna och lugna, känns som bra förutsättningar för keliga kaniner. För er som undrar varifrån Adrinas fina sommarklänning är ifrån så är svaret Livly.

Mer saker har hänt i helgen. Jag hoppas på att kunna uppdatera er senare i veckan om det. Det är något som har gått racerfort…

Syrén som inte blev som tänkt

syrénblommor i korg barn plockar syrén

Nu ska jag berätta om tanken här. Tanken var att jag skulle göra syrénsaft och baka med syrén, men det blev aldrig av. Jag skulle tro att det var högsäsong jobbmässigt och en halsfluss satte stopp för det. Ändå blev syrénen plockad, men bara till dekoration i stora buketter som stått lite här och där i huset. Luktat gudomligt! Tänk om bara syrénsäsongen vore lite längre. Alla de korta bär- och blomsäsongerna stressar mig.  Nufår jag snällt vänta med mina syrénrecept till nästa år…

Snart är det dock fläderns tid här, och då ska jag banne mig hinna med både bakning och saftning. Har ni några favoritrecept med fläder?

porträtt syrén stor syrén buske

Premiärtur på två hjul

ios2Hoj-9
Om ni skulle fråga mig ifall jag åkt motorcykel innan i lördags hade jag nog spontant sagt ja, för att sedan fundera och inse att nej, det har jag inte gjort. Men skulle ni fråga mig idag kan jag entusiastiskt nicka, klappa i händerna och säga att det har jag minsann gjort. Jäkligt bra har jag gjort det också.

Egentligen gjorde jag ingenting förutom att hålla i mig hårt och försökte vara så bra som möjligt på att sitta bak. Det var Otto Johansson (Otto Johansson Motorsport) som skötte resten. Han är en gammal polare till mina storebröder och på något sätt lyckades jag tjata till mig en tur till Vadstena för glass. Jag förberedde mig med en sotig sminkning och t-shirt från en rockbar. Tydligen är det mer rock att ha skitigt hår, något som föll naturlig den dagen.

aprilia 1 aprilia 3Otto har några motorcyklar och har tävlat roadracing, han är också instruktör och när han inte gör det så jobbar han som testförare. Man kan summera det med att jag kände mig trygg. Även om han i förbifarten också nämnde att han snittar fyra krascher per år… men då på bana och i tävlingar. Puh!

Så vi åkte mot Vadstena. Det gick mestadels i laglig hastighet, men jag hade nämnt att jag gillar fart, så vi drog upp i 210 km/h. Då jäklar fanns det fjärilar i magen (och insekter på visiret)! Vi var uppe på bakhjulet några gånger också (YAY!). Jag fick känna i kroppen den där dunsen som blir när man kommer ner från bakhjulet som jag bara upplevt tidigare med tvspel (jag hade en period i mitt liv när jag spelade väldigt mycket tvspel, däribland motorspel). Där någonstans började jag planera min överlevnadsplan ifall jag skulle åka av. Jag tänkte spontat att jag skulle agera som i flygplan, alltså huvudet mellan benen och bli som en boll. Men jag fick veta att det är bättre att tänka planka och hålla armarna korsade över bröstet. Bra att veta.

aprilia 4Saker jag inte visste med det här mer motorcykelåkning:

  • Jag trodde man skulle känna sig smidig och snygg i ett läderställ. Typ som catwoman, men nej. Det är ganska stelt och man är inte smidig alls.
  • Jag trodde att hjälmen lätt skulle gå att ta av och man samtidigt kan skaka ut håret. Men jag var tvungen att ha hjälp med hjälmen varje gång, som ett barn. Här känner jag att en cykelhjälmsknäppning skulle vara bättre.  Hjälmen sitter också så tight, att det inte alls är smidigt att rycka den av sig utan att få whiplash på köpet.
  • När man, som jag, sitter och fånler får man fina bitmärken på insidan av kinden. Hjälmen trycker in kinderna mer än en supermodell suger i dem.
  • Sista då, alla insekter som hamnar på vindrutan när man kör bil? De hamnar på hjälmen och kläderna när man åker motorcykel.

Grymt kul, allt ovan till trots. Det kommer garanterat att bli någon mer trip på motorcykel.

Glass i Vadstena Cici på Aprilia

Är man sugen på att åka med Otto på bana så arrangerar han sånt också. Klicka in här bara.

Eller kolla in hans Facebook här.

Vår dvärgvädur och ungarna

iosDSC02500 iosDSC02492

Vi kommer framstå som en lite kanintokig kanin, men då kan jag lugna er med att det nog mest är jag. Och så jäkla kanintokig är jag inte, men de är ju bara så bedårande att man smälter. Efter all drama kring ungarna så är det väl dags med en uppdatering?

Vi börjar med Jake som är kvar, och som ni kan se Adrina hålla här ovan. Han blir alltid superlugn när vi tar upp honom, och han somnar nästan när vi lägger honom på rygg. Jag vet inte om det är för att han trivs eller om det är en överlevnadsinstinkt att spela död. Jake mår bra och har blivit lite mer social och mysig. Han blir hyfsat bortskämd med morötter, maskrosor och broccoli, men jag tycker synd om honom som är själv.

KaninungeKaninungarna besökte vi idag! De är större och skuttar runt mycket i buren. De är nyfikna och inte alls rädda när vi kommer in med våra stora händer och ska klappa. Så jäkla kul! Om 2-3 veckor kommer de hem till oss, och två flyttar sedan vidare. Än kan vi inte se vilket kön de är, men det går snart lättare att avgöra. Då kommer det roliga med att bestämma namn. Adrina verkar tycka att Rosetta är ett bra kaninnamn. Rosetta och Jake.

dvärgvädur ungar dvärgvädur ungar

Det är en silvergrå unge och två svarta som får mer och mer silverstråk i sig. Den nougatfärgade ungen är adoptivsyskonet. Jag är lite läskigt exhalterad över det här med att få hem en liten kanin snart. Hoppas den blir lika mysig och social som sin mamma Izzy.

dvärgvädur ungar

Här kan ni läsa om parningen,

ungarna del 1 (de är födda!)

ungarna del 2 (dramat kring adoptivmamma)

ungarna del 3 (två veckor gamla)

Min rengöringsrutin

iosDSC02575Det kommer kanske låta skrytsamt, men det skiter jag i. Jag brukar få komplimanger för min hy. Att den är jämn, ser fräsch ut och sällan har inflammationer. Själv kanske jag inte håller med, men låt gå för det. Jag tror att de flesta ha en idé om att man ska ha en helt porlös huden, men efter att fotograferat en hel del människor och läst biologi kan jag säga att så funger inte huden.

Komplimangen brukar leda till att jag säger tack, och den som gett komplimanger vill ha tips om hur jag gör. Jag tror mest att det beror på gener, men låt gå. Låt mig berätta om hur min rengöringsrutin ser hur. 
iosDSC02571
Min dagliga rengöring består av fyra steg på kvällen, och tre på morgonen. Sedan ungefär 5-6 år tillbaka använder jag Kanebo Sensai. En mild och skön serie som heter Silky Purifying/Sensai Silk. Det första jag gör är att fukta ansiktet med vatten och ta bort min make-up med Silky Purifying Cleansing milk. När den sedan är borttvättad tar jag en liten klutt av Creamy soap i handflatan och arbetar upp ett skum. Skummet tar jag sedan i ansiktet, men undviker ögonen. Creamy soap tar bort smuts som sitter lite djupare ner i huden. Skummet sköljer jag bort och baddar sedan bort fukten från ansiktet.

Efter rengöringen använder jag en mjukgörande lotion som jag applicerar som ett ansiktsvatten. Den heter Soft Lotion II. Medan den torkar in passar jag på att borsta håret, för att tillsist avsluta med att ta Emulsion Moist i hela ansiktet. Klart! Svårare än så behöver det inte vara. Ibland unnar jag mig även ansiktsbehandlingar, och jag gör även mindre ansiktsbehandlingar på mig själv. Dock aldrig med porrengöring. För fy tusan så ont det gör.

Mitt nakna och morgontrötta ansikte ser ni här nedan. Tydligt att jag har glömt att kamma upp högra ögonbrynet. Det bjuder jag på!
_DSC6957

Min morsdag – helt underbar!

Trollegate 1

Senaste veckan har jag varit nyfiken på Trollegate. Trollegate är grottor som ligger strax utanför Rimforsa, och alltså bara 40 min i bil från oss. En perfekt dagsutflykt och vi planerade in det till den heliga dagen “Morsdag”. Den dagen då jag får bestämma allt. Nästan.

Trollegate 2 Trollegate 3Vi började trippen med en lunch som vi hade tagit med oss. Vädret var verkligen kanon, och vi hade mysigt i skogen bland fågelkvitter. Medan vi åt lunchen anslöt min svärmor med sina två tonårssöner och vi började gå mot grottorna.

Trollegate 4 Trollegate 5trollegate trollegateVäldigt kul och spännande. Vi gick i små grottor och i den stora trollgrottan. I den stora grottan är det en lite smalare passage som man kan klämma sig igenom för att gå runt i gångar. Gångarna är 110 m. Med ledning av Adrina så tog vi oss alla igenom, efter att ha våndats lite för att fastna.

Trollegate 6 Trollegate 7 Trollegate 8I en annan del av naturreservatet fanns en vattenkälla. Vi smakade det kalla, klara och friska vattnet. Jag kan återkomma imorgon om jag mår dåligt, men än så länge är det bra. Haha. Vilken miss om vi skulle ligga sjuka alla imorgon, men nej, det ska inte hända.

Trollegate 9Efter fyra timmar lämnade vi Trollegate och naturhttps://www.youtube.com/watch?v=8OJfKFinIEI&feature=youtu.bereservatet för att hitta någonstans att äta i Rimforsa.

Rimforsa strand 1 Rimforsa strand 2Middagen blev på Rimforsa Strand, där jag aldrig varit men min svärmor har haft föreläsningar här. Min svärmor är lite av en expert när det gäller Mindfullness, och har både föreläsningar och skrivit bok om ämnet.

Adrina 1 Rimforsa strand 3Underbara ungen njöt hela dagen och alla gillade utflykten. Vi måste tillbaka och grilla lite lunch och utforska fler grottor.

Perfekt utflykt för alla, förutom småbarn. Meditativt att åka dit ensam, romantiskt som par, och en härligt aktivitet som familj.

Rimforsa strand 4

Jag har faktiskt gjort en liten video från dagen också. Kan det vara ett kul inslag här? Jag tycker ju det, men jag är ju också subjektiv. Det blev min Morsdagspresent, att jag fick fota och filma hur mycket jag ville. Fin present och väldigt personlig.

 

Våra dvärgvädurar, 2 veckor

dvärgvädur unge 2

Wiho! Vi drog till adoptivfamiljen för att spana in våra små kaninungar i söndags. Två veckor gamla och pyttesmå. Pyttesmå, men större än sist jag såg dem. Ni har väl läst bakgrunden till varför de inte är hos oss, utan hos adoptivfamilj?

dvärgvädur unge 3 dvärgvädur unge 1

De har precis börjat ge sig ut ur boet på lite äventyr i buren. Våra har blivit två svarta och en grå. Den nougatfärgade är honans biologiska unge, och dubbelt så stor som våra små. Lätt att se skillnad på.

Vi kan inte se könen på ungarna ännu, men hoppas på att kunna könsbestämma om en månad. En hona tänker vi ska stanna och sällskapa med Jake som är ensam i sin stora bur nu. Fasiken vad vi längtar. Med “vi” så menar jag nog mest mig.

dvärgvädur unge 6

Invigning av Estelles Sagostig, Naturum

Sagostigen-2
Nu kommer då berättelsen som jag så elakt hintat om på FaceBook. Berättelsen om hur jag lyckades roffa ett presspass, få komma nära och fotografera prinsessan Estelle och Adrina fick överräcka en teckning till kronprinsessan och ta henne i hand.

Sagostigen-3
Lydia (inte personen på bilden ovan, eller jo det lite suddiga i vänsterkanten är hon) frågade i torsdags om inte vi skulle följa med till invigningen av prinsessan Estelles sagostig i Naturum vid Tåkern. Jag hade inte ens hört talas om att det skulle vara, och eftersom mitt och Adrinas schema var rent på lördagen tackade vi snabbt ja. Första gången för oss båda att träffa kungligheter, och jag var lite orolig över att det skulle vara mycket folk. Stora folkmassor är inte min grej.

Sagostigen-30

För att komma i tid, hinna äta lunch och få bra platser, var vi på Naturum redan tre timmar innan spektaklet skulle börja. Vi hann utforska kiktornen, äta vår matsäck, kolla utställningen inne på Naturum, och titta på fåglar innan det ens hade börjat fyllas på med folk.

Sagostigen-5 Sagostigen-6
Självklart ville vi också prova på huvudattraktionen. Sagostigen är som en bildberättelse där haren Ann-Sofie letar efter sin harkompis Hasse. I skogen kan man sedan hitta lite djurskulpturer och lekställen där barnen får gå loss. Vi hade alla väldigt roligt. Barnen var nöjda och hade superkul, vi mammor fick strosa sakta i skogen, det var soligt och varmt. What’s not to like?

Sagostigen-7Sagostigen-8
Stigen är 700m och tar typ 40 min att gå, med barn som ska utforska allt. Den går genom skogen men också ut på spångar över Tåkern.

Sagostigen-11
Lite kuriosa som vi fick lära oss när vi stod i ett kiktorn och pratade med mannen på bild nr 2. Tåkern är 12 km lång och 5 km bred, men endast 80 cm djup i snitt. Det är de här egenskaperna och all vass som gör sjön så attraktiv för fåglar. Det djupaste stället i Tåkern är 1,5 m, så vi behövde inte vara rädda för att tjejerna skulle sjunka djup om de ramlade i. Hela stället är också byggt på ett säkert sätt, så vi var egentligen aldrig oroliga.

Mot slutet av strandpromenaden kom vi ifatt den guidade turen (varje helg), men vi hade tur eftersom den precis avslutades.

Sagostigen-4
Sista stationen på sagostigen är prinsgrodan. Han kan prata och insisterar på att bli pussad. Adrina var inte sen med att prova. Det var här som den stora besvikelsen på Sagostigen kom. Det fanns ju ingen Hasse gömd! Hasse hittades på bildberättelsen, men tjejerna hade så gärna sett en Hasse-skulptur. När jag senare under dagen träffade en av de två konstnärerna som gjort stigen var jag inte sen med att framföra det här. Han lovade att det skulle komma upp en Hasse.

bloggSagostigen-12
När vi kom tillbaka från vår Sagostigstur hade det börjat samlas folk, och jag såg en hel del fotografer och press. “Äh Lydia, jag ska se om inte kan få ett presspass också och få den finaste bilden på Estelle.” Efter att ha hört mig för lite kom jag fram till pressansvariga och lyckades prata till mig ett pass. Jag ÄR ju fotograf. Frilansfotograf. Jag ljög ju inte. Blink blink. Med viss tvekan och misstänksam mönstring av min legitimation fick jag ett pass och kunde stolt sålla mig till skaran press som samlats i det avspärrade pressområdet. Där stod jag och inväntade kungligheterna medan jag hörde skvaller i pressvärlden.

Sagostigen-19
Det var en del folk på plats men inte så att det var trångt eller obehagligt. Också tillräckligt många för att det skulle vara mycket, men färre än jag trodde det skulle vara. (Hur snurrigt blev det här egentligen?) Kanske 300-400?

bloggSagostigen-15
Lydia hade ställt sig och flickorna vid sidan av scenen nära repet, och när kronprinsessan var på väg med familjen vevade Adrina flitigt med sin teckning och flagga. Teckningen ritade hon på morgonen medan jag sov, och den förställde ett slott med morotsodling. På baksidan stod det “ Till kungafamiljen” och ovanför slottet “Adrina“. Victoria gick först fram till Adrina och tog emot hennes teckning, sedan Filippas. Hon frågade vad tjejerna hette men de var förstummade och kunde inte svara. Efteråt förklarade Adrina det hela med att “Mamma, jag behövde ju inte säga mitt namn. Det hade jag skrivit på teckningen“. Victoria skakade deras hand och gick vidare.

bloggSagostigen-16
Sedan kom Daniel och Estelle. Vilken bedårande liten tjej! Så kul att se henne live, och gisses vad hon var tålmodig och på gott humör. Hon hade varit på officiellt uppdrag sedan kl 11.00 på morgonen men det syntes inte alls. Inget gnäll eller tjurighet. Bara leenden och fokus på allt som hände. Nästan så att jag börjar misstänka någon typ av babydrog, och om inte borde de skriva en bok om hur man får 2-åringar att vara glada en hel dag bland en massa främmande människor.

Sagostigen-22
Invigningens höjdpunkt (förutom Estelle) var när fyra tjejer hade dansuppvisning. Estelle klappade händerna, pekade och log. I övrigt var den ganska så (väldigt) torr och långdragen.

Sagostigen-23
Sagostigen invigdes som sista steg med att Estelle fick gå den. Hon och hennes entourage påbörjade promenaden, och vi i presskaran lotsades till två avgränsade stationer i skogen, likt boskap. Där fick vi sedan stå och vänta in prinsessan. Bland sly, träd och en massa mygg. Första stationen var vid en traktor och roligaste bilden därifrån ser ni ovan. Daniels häck och händer. (Woho?)

Snabbt vidare till nästa avgränsade station. Efter 30 minuters väntan kunde jag knäppa av bilderna nedan, när hon kommit fram till slutstationen för att pussa grodan. Dock blev hon avrådd av sina föräldrar från att pussa grodan, så han blev klappad och kliad under hakan istället. På tredje bilden visar Estelle sin pussmin.

Sagostigen-24 Sagostigen-27 Sagostigen-26 Sagostigen-25
Puh, där har ni allt. Det var min visit på Naturum som varade i fem timmar. Upprymda? Dämpade? Is there anyone out there?

Sagostigen-28