Min 30 årsdag

iosDSC04986

På lördagen var det 30 år sedan jag kom till mina föräldrar, den efterlängtade dottern och lillasystern. I 30 år har jag levt mitt liv och jag borde ha många klokheter att berätta om utifrån mina erfarenheter.

Tanken var att jag skulle ha en stor 30 årsfest, med inhyrd kock och dekorationsstylist för att skapa den där bohemiska och avslappnade miljön. Men livet har kastats omkull lite och den festen skjuts till hösten istället. Min födelsedag firades med de närmaste. På morgonen tvättade jag bilen och bakade tårta. Två av mina absolut närmaste väninnor kom på fika med tårta och kullek på eftermiddagen.

Efter ett bad och en tupplur klädde jag om för kvällen, med en ljus långklänning och uppknutet hår. Adrina fick välja mellan den långa klänningen eller en kortare svart cocktailklänning. “Ta den ljusa klänningen mamma, då ser man inte så mycket kropp och det tycker jag är finare.” Det är väl bara att lyssna (och spara den svarta till ett annat tillfälle).

Middagen åt vi på 1854, en nyöppnad italiensk restaurang i Linköping. Till middagen hade mina bröder, min brorsdotter och en respektive tagit sig ned från Stockholm. Mamma och pappa var där såklart, och Daniel och Adrina. Min vänbonus var Sara. När vi kom till restaurangen och satte oss ner, tittade jag ut över de som fanns där. Mitt blod, min familj. Tårarna kom ganska snabbt till ögonen, och jag insåg att det är tur att det får plats så många personer i ett hjärta. Hur många jag har i mitt liv som alltid ställer upp och är ett team med mig. Att kärlek räcker till så många. Att det egentligen är ganska enkelt att älska.

(som bonus finns två mobilklipp från kvällen)

iosDSC04987 iosDSC05013 iosDSC04994 iosDSC05002 iosDSC05057 iosDSC05036 ios_DSC8239 ios_DSC8257

Johanna 30 år

1iosDSC00987
Jag fick ta till en dusch, ny klänning, en hel del smink för att bli redo för fest. Det kanske behövdes. Johanna, eller opera-Johanna (klickbar), fyllde år i veckan och i går vad det dags för kalas! Det serverades bål, smarrig buffé och goda efterrättspajer. Ett ganska kreativt gäng som hade samlats för att fira Johanna, och det är något speciellt att höra “Jag må hon leva” när så många är utbildade sångare/sångerskor. Eller också när farmor Thea 94 år fram sitt munspel och tar en truddelutt. Och jag fick en ny vän! Jämthunden Cleo! 

iosDSC00990 iosDSC00984 iosDSC00972 iosDSC01052 iosDSC01011 iosDSC01005 iosDSC01073 iosDSC01084 iosDSC01094 iosDSC01111 iosDSC01099 iosDSC01120